Elektromagnetiska fält

Under våra fältstudier ombord genomförde vi en rad olika arbetsmiljömätningar både i kontrollrummet och ute i maskin. Den mätningen som besättningarna visade mest intresse för var mätningarna av elektromagnetiska fält som vi genomförde i kontrollrummet. Värdena var som högst nära eltavlorna och generatorbrytarna, där visade instrumentet mer än 100 micro Tesla. Fältet klingade emellertid av snabbt och var någon halv meter, meter ifrån tavlan endast delar av micro Tesla. Problemet med dessa lågfrekventa fält är emellertid att det inte är kartlagt om det är farligt och i så fall hur. På Arbetsmiljöverkets hemsida hittar man följande information;

"Arbetsmiljöverket har inte utfärdat några gränsvärden vad gäller lågfrekventa magnetiska eller elektriska fält i arbetslivet. För allmänhetens exponering har Statens strålskyddsinstitut gett ut allmänna råd, SSI FS 2002:3.  

I april 2004 gav EU ut ett direktiv, 2004/40/EC, som avser att skydda arbetstagare mot exponering för tidsvarierande elektromagnetiska fält. Detta direktiv ska överföras till svensk lag senast april 2012.

De värden som anges i direktivet avser att skydda mot de kända, omedelbara, negativa effekterna som orsakas av de inducerade strömmar och den energiabsorption, i form av värme, som uppstår i kroppen vid exponering för elektromagnetiska fält samt effekter orsakade av kontaktströmmar. 

När det gäller gränsvärden mot långsiktiga effekter saknar vi idag kunskap att ange sådana värden, till exempel vet vi inte vilka egenskaper hos fälten som skulle kunna orsaka ohälsa. Idag finns inga säkra belägg för hälsoeffekter på lång sikt." (http://www.av.se/fragorochsvar/187.aspx)

I väntan på yttreligare forkningsresultat tillämpas Myndigheternas försiktighetsprincip om lågfrekventa elektriska och magnetiska fält som innebär;

"Myndigheterna rekommenderade då gemensamt att om åtgärder, som generellt minskar exponeringen, kan vidtas till rimliga kostnader och konsekvenser i övrigt bör man sträva efter att reducera fält som avviker starkt från vad som kan anses normalt i den aktuella miljön. När det gäller nya elanläggningar och byggnader bör man redan vid planeringen sträva efter att utforma och placera dessa så att exponeringen begränsas." (http://www.av.se/teman/elektromagnetiska/myndigheterna/)

Att välja att placera eltavlorna utanför kontrollrummet när fartyget designas är ett exempel på hur försiktighetsprincipen kan tillämpas. Mera information om resultaten från våra mätningar ombord hittar du om du följer länken "Engine Control Rooms Human Factors Field Studies" som du hittar i länklistan.

Stress ombord

Stress är ett ämne man kan prata länge om. Min erfarenhet av att lära sig mera om detta har resulterat i att ju mera jag läser desto mindre tycker jag att jag kan :-)! Kroppen är ju ett otroligt finstämt instrument med en massa processer igång för att hålla oss i jämvikt med omgivningen och det vi gör.

Vi skickade ut en enkät för att undersöka stress bland maskinbefäl för ett par år sedan. Enkäten skickades ut till alla som var anslutna till Sjöbefälsförbundet (>1300) och vi hade en svarsfrekvens på över 54% vilket är mycket bra. Detta då speciellt med tanke på att enkäten var omfattande.

Det vi var intresserade av att underska var relationen mellan upplevd stress, de krav som arbetet ställer på individen, socialt stöd samt upplevd kontroll. Vi undersökte också hur maskinbefälen uppfattade sin roll. resultaten jämfördes sedan med en "normalpopulation".

Reultatet visade att jämfört med "normalpopulationen" så upplevde maskinbefälen en högre stressnivå och rollkonflikt medan de upplevda kraven visade sig vara lägre. Detta är vid första anblicken lite tvetydigt eftersom man traditionellt ser ett samband mellan stress och kontroll. En känsla av hög kontroll ger en lägre stressnivå medan känslan av en lägre kontroll ger en hög stressnivå. Kontrollen ger en känsla av att kunna påverka sin situation, att kunna lösa problem, att hinna med uppgifterna etc. Alltså måste maskinbefälens upplevda stress vara kopplad till något annat.

Vi hade också kontrollerat "negativ affektivitet" (NA) i enkäten. Detta kan enklast beskrivas som ett personlighetsdrag. Har en person hög NA så har man en tendens att se lite dystrare på livet. Glaset är halvtomt i stället för halvfullt som de som har lägre negativ affektivitet hellre ser det. Detta gör man ofta i samband med att man mäter stress för att det har en tendens att slå igenom och då måsta men ta hänsyn till detta i beräkningarna.

Nu visade det sig att maskinbefälen låg över normalpopulationen när det kom till NA... Ekvationen stämde ännu mindre nu efter detta så vi fick lägga pannan i djupa veck. Det kändes inte rimligt att tro att denna yrkesgrupp skulle ha en utpräglat negativ syn på livet. Det stämde inte alls med mina egna erfarenheter från sjölivet. Tvärt emot allt kan jag säga, jag betraktar maskinfolk som envisa problemlösare som ser en utmaning i de svårigheter som man kan ställas inför ombord. Så vi fick ta datan ett varv till.

Nu är vi ju så lyckligt lottade att det finns duktiga statistiker att tillgå som kan göra dessa ofta komplicerade beräkningarna och sedan hjälpa till att se vad vi kan läsa ut av alla siffror. När vi tittade på rollkonflikten i relation till NA så började läget klarna för här fanns ett samband.

En rollkonflikt innebär att det finns krav i yrkesrollen som är svåra att kombinera. Detta tror vi visar ett genomslag på NA (ett missnöje med rollen) och också kan vara det som genererar en högre upplevd stress. Analysen pågår så det går inte att betrakta som färdiga resultat än men tanken är intressant. Det stärker mig också i min uppfattning att man måste börja med att kartlägga de förändringar som har skett inom yrket och utgår från detta och den nya kravbild som detta genererar.

Doktorand sökes

Nu växer Human Factorsavdelningen här på Chalmers. Vi söker en doktorand som skall jobba mot maskinavdelningen ombord. Tanken är att den person som får tjänsten skall börja efter sommaren och då fasa in i det arbete med rollerna i maskin som jag håller på med nu. När rollen väl är definierad så kommer vi att arbeta med att utifrån den fastlägga en kravspecifikation som innehåller de krav som man behöver ställa på designen av fartyget för att uppgifterna ombord skall kunna utföras optimalt.

Det finns många aspekter i detta. Det räcker inte att bara titta på vilken typ av teknik som skall finnas ombord och dess placering. Det organisatoriska perspektivet, alltså hur många som finns ombord och vilka roller de har, måste också vägas in.

Ja det blir en spännande vår och jag hoppas att vi kan locka många att söka tjänsten. Den kommer bl a att läggas ut på internet under veckan på http://www.chalmers.se/sections/aktuellt/lediga-tjanster .

Mayday, mayday...

Nu har jag under några veckor spridit information om projektet och efterfrågat försökspersoner. Jag har hittills fårr 3 svar. Jag behöver mellan 5 och 7 personer för att kunna genomföra en fokusgrupp. Finns det inte några fler som kan tänka sig att ställa upp? Det handlar om en insats på ca 2 timmar för själva intervjun och vi kommer att diskutera innehållet i arbetet i maskin och hur rollerna ser ut idag. Vi står för resekostnader och bjuder på lunch. Er insats är avgörande för att jag skall kunna genomföra undersökningen. Allt ni säger kommer att avidentifieras så att ingen person eller rederi kan gå att identifiera. Finns det inte några till som kan tänka sig att ställa upp? Snälla...

"En bild säger mera än tusen ord"

Jag tänkte ta tillfället i akt här och illustrera förra inlägget. Bilderna av kontrollrummet visar exempel från kontrollrum byggda -77, -84 och -07. Viss analog utrustning har ersatts av datorer men för övrigt så ser det inte särskilt annorlunda ut.

Detta kan då jämföras med utvecklingen på bryggan. Den äldsta bryggan är från slutet av 60-talet och den nyaste från -08. Nog har det här hänt en hel del med denna arbetsplatsens utformning!

SOLAS V/15 i maskin?

Det finns fruktansvärt mycket kunskap skrivet om ergonomi och hur denna kunskap skall tillämpas i olika miljöer. Kunskapen spänner brett ifrån ren fysisk ergonomi som beskriver hur kroppen belastas, hur vi uppfattar olika färger och glanstal, hur vi tar till och använder olika typer av information, hur vi interagerar med olika nivåer av automatisering, till uppgiftsanalyser mm. mm. En uppsjö med etablerade metoder för att kunna utvärdera olika lösningar finns också tillgängliga. Det pågår också omfattande forsknings kring kontrollrumsdesign av landbaserade anläggningar.

Tidigare forskning, både av äldre datum och nyare sådan, visar att vi brottas med diverse problem i maskinavdelningen som kommer från mindre optimala designlösningar. I vissa fall så kvarstår många av de problemställningar som beskrevs i slutet på 70-talet än i dag. Man kan inte undgå att ställa sig frågan hur det kommer sig? Varför tillämpas inte all den kunskap som de facto existerar? När beslut fattas är jag övertygad om att ambitionen är att bygga "det bästa fartyget". Under mina intervjuer har jag emellertid fått höra många beskrivningar om hur mycket förändringar det är som utförs efter leverans, både av andra varv och av besättningarna själva.

Varför blir det så här? Är det en regelverksfråga, det så att det tvingande regelverket stödjer inte arbetsmiljön i tillräcklig utsträckning? Det är intressant i detta sammanhang att jämföra SOLAS V/15 som beskriver sju mål för arbetet på bryggan och hur arbetsplasten på bryggan skall utformas. Människan har fått ta plats här och man betonar vikten av ett effektivt bryggteam, att förebygga minimera merarbete och felhandlingar samt att relevant information skall vara lätt tillgänglig. Tyvärr så finns inte motsvarande skrivning för kontrollrummet. I "Paper I" i min avhandling (se länk A Life on the Ocean Wave) har jag tillsammans med en kollega jämfört bryggans och kontrollrummets design och gjort ett försök att tillämpa SOLAS V/15 på kontrollrummet. Inte för att detta kan vara hela lösningen men nog skulle det kunna ta oss en bit på vägen.

Försökspersoner sökes!

Det har skett en lång rad förändringar under de senaste årtiondena ombord. Delså så har ju den tekniska utvecklingen inneburit förändringar i arbetsuppgifter och hur man arbetar ombord. Det är också färre besättningsmedlemmar ombord. Parallellt med detta så har kraven förändrats. Tidigare forskning visar att det är mycket lite av konsekvenseerna av dessa förändringar som vägs in när fartygen designas. Konsekvenserna är att besättningarna hittar sätt att "arbeta runt" dessa mindra väl genomtänkta lösningarna och detta påverkar arbetsmiljön ombord negativt.

För att undersöka detta vidare så kommer vi nu under våren att starta ett delprojekt som syftar till att kartlägga dels hur rollerna i maskin har förändrats samt hur dagens roll ser ut. Detta är sedan tänkt som en utgångspunkt för vidare diskussioner kring design och regelutveckling.

Vi söker alltså personer med lång erfarenhet (> 5 år) av arbete i maskin och vi vänder oss till alla befattningar. Du kommer medverka i en så kallad fokusgrupp där du tillsammans med 5-7 andra personer med liknande bakgrund kommer att diskutera kring rollernas förändring. Diskussionen kommer att ledas av en en diskussionsledare och vi kommer att banda samtalet. Detta kommer sedan ordagrant att skrivas ner och analyseras. Materialet kommer att avidentifieras så du kommer att vara helt anonym. Fokusgrupperna kommer att genomföras under våren.

Tyvärr så kan vi inte i sådana här sammanhang inte betala för din medverkan men självklart kommer vi att stå för dina omkostnader i forma av resa och eventuellt uppehälle. Så om du har lust att medverka, hör av dig via mail monica.lundh@chalmers.se .