Tidigare forskning, både av äldre datum och nyare sådan, visar att vi brottas med diverse problem i maskinavdelningen som kommer från mindre optimala designlösningar. I vissa fall så kvarstår många av de problemställningar som beskrevs i slutet på 70-talet än i dag. Man kan inte undgå att ställa sig frågan hur det kommer sig? Varför tillämpas inte all den kunskap som de facto existerar? När beslut fattas är jag övertygad om att ambitionen är att bygga "det bästa fartyget". Under mina intervjuer har jag emellertid fått höra många beskrivningar om hur mycket förändringar det är som utförs efter leverans, både av andra varv och av besättningarna själva.
Varför blir det så här? Är det en regelverksfråga, det så att det tvingande regelverket stödjer inte arbetsmiljön i tillräcklig utsträckning? Det är intressant i detta sammanhang att jämföra SOLAS V/15 som beskriver sju mål för arbetet på bryggan och hur arbetsplasten på bryggan skall utformas. Människan har fått ta plats här och man betonar vikten av ett effektivt bryggteam, att förebygga minimera merarbete och felhandlingar samt att relevant information skall vara lätt tillgänglig. Tyvärr så finns inte motsvarande skrivning för kontrollrummet. I "Paper I" i min avhandling (se länk A Life on the Ocean Wave) har jag tillsammans med en kollega jämfört bryggans och kontrollrummets design och gjort ett försök att tillämpa SOLAS V/15 på kontrollrummet. Inte för att detta kan vara hela lösningen men nog skulle det kunna ta oss en bit på vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar